1/ Du stannade länge i Sydafrika, där du spelade flera turneringar i början av säsongen. Hade du svårt att återvända till Frankrike med Covid 19-krisen?

Faktum är att jag först bestämde mig för att stanna längre där för att ha en familjesemester. När fängelse tillkännagavs i Frankrike fanns det ingen i Sydafrika. Vi kunde fortsätta spela golf, gå runt osv. Antalet fall var verkligen väldigt lågt. När instängningen tillkännagavs var det lite panik eftersom landet skulle stänga sina gränser inom fem dagar, så alla expats försökte nå sina respektive länder samtidigt. Efter några dagars resor kunde jag äntligen återvända till Frankrike, men jag måste säga att jag är väldigt glad över att ha tillbringat några veckor till i Sydafrika snarare än att ha varit begränsad till Frankrike från början. Jag gick tillbaka till Krugerparken och det var bara magiskt!

2/ Är du orolig för framtiden för LET med den stora ekonomiska krisen som hotar?

Jag är inte riktigt orolig för framtiden för LET på lång sikt. Nyligen tecknade LET ett flerårigt partnerskap med LPGA och detta kommer att tillföra mycket till europeisk golf, men framför allt vet jag att vi har ett fantastiskt ledningsteam med Alexandra Armas och Marta Figueres-Dotti.  De slåss för europeisk damgolf. Det är kvinnor jag beundrar mycket och som jag har enorm respekt för. Jag vet att de kommer att veta hur man håller båten flytande och navigerar i dessa oroliga vatten med glans.

3/ Hur upptäckte du golf?

Jag började på Estérel golfskola vid 8 års ålder, innan jag flyttade till Valescure från 13 års ålder. Min pappa är den första som har upptäckt golf i min familj, sedan satte han min mamma och sedan min storebror, Alexandre, så jag följde naturligtvis med. Alla sporter som min bror utövade ville jag testa i min tur. Jag har alltid följt i hans fotspår.

4/ Som många unga franska golfare tillbringade du fyra år vid ett amerikanskt universitet, det i Minneapolis i det här fallet. Hur levde du denna upplevelse?

Det var en extraordinär upplevelse. Jag ska inte dölja för dig att det har varit upp- och nedgångar, speciellt när du måste bo ensam vid 18, tusentals mil från din familj, men det var ett magnifikt äventyr. För mig som är en sportfantast så trivdes jag riktigt bra. Sport har en viktig plats i det amerikanska livet, det lyfts fram hela tiden och sportmöjligheter finns överallt. Jag lärde mig reglerna för amerikansk fotboll och blev ett fan. När det kommer till golf är det svårt att slå: du har tillgång till de bästa möjliga träningsfaciliteterna och den senaste golftekniken när du vill. Jag är lite av en "golfnörd", jag älskar den tekniska, tekniska och mekaniska aspekten av golf och plötsligt hade jag kul som ett barn på Disneyland där. 

5/ Enligt LET-statistik är du 5^e i år när det gäller körprecision, med 78,5 % av fairways träffade. Är detta din starka sida eller är denna statistik – över bara två omgångar – skev?

Ha ha, det är inte riktigt min starka sida! Den här statistiken är baserad på starten av säsongen 2020 och jag spelade bara en turnering på LET. Förra året, speciellt i slutet av säsongen, kämpade jag lite med min körning. Jag slår bollen ganska hårt och det är inte alltid förenligt med att ta fairway i reglering, men jag skulle inte säga att det är det som kostar mig skott i turneringar heller.

6/ Vad är din starka sida?

Min styrka har varierat under de senaste säsongerna. Fram till 2018 var det min puttning. Men förra året misslyckades min puttning och det blev tvärtom min svaghet. Förra säsongen var mitt järnspel utmärkt. Astrid Vayson de Pradenne* gav mig till och med ett fint litet smeknamn, "La Fléchette", med hänvisning till mina järnskott som ofta låg väldigt nära flaggorna.

7/ Vilken är den sektor av spelet som du arbetar mer specifikt?

Jag har jobbat mycket på min puttning de senaste månaderna och jag tror att jag har hittat en lösning. Jag har äntligen roligt på greenerna igen. Nyligen vid Jabra Ladies Classic i Glendower, Sydafrika, tog jag 23 puttar i den andra omgången. Min tränare Raphaël Pelliciolli, liksom David Ames, hjälpte mig verkligen att få upp huvudet ur vattnet.

8/ Och inom vilket område tror du att du har störst utrymme för förbättringar?

Min wedging är där jag har det största utrymmet för förbättringar. Med Raphaël Pelliciolli jobbar vi mycket på det och när jag äntligen har förtroende för min wedging vet jag att jag kommer att kunna ta nästa steg i min golf. 

9/ Vilka är dina mål för den här säsongen... om den återupptas?

För att få tillbaka mitt kort på LET. Jag skulle också vilja vinna en turnering igen (i augusti 2018 vann Emie i Sverige l'Anna Nordqvist Open, räknas till LETAS). Min 10-åriga kusin frågade mig nyligen när han skulle se mig lyfta koppen igen eftersom han började bli otålig (Skratt) och det är sant att det skulle göra mig väldigt glad att återvända till en professionell turnering igen. 

10/ Och på längre sikt?

Spela de olympiska spelen. Men för tillfället ligger mitt fokus på min nuvarande säsong. En turnering i taget. 

11/ Du valdes till årets spelare 2018 på LETAS. Vilket är det bästa minnet från din karriär?

Min seger på Anna Nordqvist Open. Det var ett magiskt ögonblick som jag kunde dela med en annan spelare, Julie Aimé, som caddiade mig efter att hon tyvärr inte klarade cutten. Om jag kunde vinna så var det verkligen tack vare hans hjälp och stöd under sista varvet. Jag hade ingen aning om jag var i en position att vinna. Inför min sista putt på 1 meter var jag till och med övertygad om att det var att lämna i slutspel. Men när jag väl fick in den kom domaren fram för att gratulera mig och jag kunde inte tro det. 

12/ Ditt värsta minne som golfspelare?

Ärligt talat har jag ingen som kommer att tänka på. Förra året blev det fler dåliga minnen än väntat, det är kanske därför jag inte minns ett speciellt dåligt minne (skratts). Jag skulle ändå säga att det var väldigt svårt att leva med att ha tappat mitt kort förra året, efter en rad dåliga prestationer.

13/ Har du någonsin spikat ett hål i ett?

Jag hade inte gjort ett hole in one innan förra sommaren och sedan dess har jag inte slutat (Skratt) ! Jag gjorde mitt första hål i ett i juli förra året, under en träningsmatch på Valescure, med ungdomar från klubben. Sedan gjorde jag en till några dagar senare på en liten kompakt, under en Pro-Am med samma ungdomar. I november förra året gjorde jag en igen på en spaningsbana för Andalusian Open. Jag kunde inte tro det, jag hade aldrig gjort en i hela mitt liv och då hann jag med tre på fem månader! Ingen deltog dock i tävlingen, och jag såg verkligen fram emot att det skulle hända mig i turneringar. Och det hände snabbt: i februari förra året, på South African Masters som ägde rum på San Lameer Golf Club. På hål n°9, en 3 meter nedförsbacke par 145, slog jag ett 9 järn som föll 4 meter kort och hamnade i hålet. Som en bonus plockade jag in 2000 euro av resor som erbjuds av Standard Bank. Nästa mål nu, albatrossen (Skratt) ! 

14/ Vilka spelare beundrar du?

Annika Sörenstam och Tiger Woods. Det är lite av en klyscha som svar, men att kunna dominera sin sport under så lång tid som de båda gjorde, det finns inget mer imponerande och beundransvärt för mig. Vem blev inte glad när Tiger vann Masters igen förra året? 

15/ Vilka är dina favoritkurser i Frankrike?

Le Golf National: vackra barndomsminnen när jag spelade i det franska ungdomsmästerskapet. Jag hade möjligheten att spela Vidauban några gånger förra året och det är en fantastisk, perfekt manikyr. Jag älskar också att träna på slottsbanan i Terre Blanche. En stor variation av slag, en magnifik bana och oklanderliga greener. 

16/ Och utomlands?

Lost City och Gary Player Country Club i Sydafrika. Vi hade chansen att spela dem på Sunshine Ladies Tour i år och båda banorna på Sun City-komplexet var hisnande. I södra Sydafrika är Fancourt i George också en favorit hos mig. Annars finns det också Minikahda i Minnesota, vi spelade vårt universitets universitetsturnering på den här banan. En fantastisk design, med hål 18 som erbjuder utsikt över den vackra sjön Calhoun. 

17/ Vilket är det vanligaste felet som du märker bland amatörer?

En negativ attityd. Jag spelar ofta med amatörkompisar och det är sant att det är attityden som hindrar dem från att prestera. Ett dåligt hål från start och spelet är ofta förstört. De känner sig oförmögna att utföra rörelser som jag har sett dem göra dussintals gånger utan problem. Jag tror att många amatörer har svårt att hantera sina känslor på banan och lyckas gå vidare efter att de har slagit ett dåligt slag.

18/ Vad gillar du att göra utanför golfen?

Jag spelade handboll i tio år och jag saknar det så mycket. Jag tar inte risken att fortsätta göra det av rädsla för att skada mig själv. Jag vet själv, om jag börjar igen, skulle jag inte kunna spela halvt och allt med återhållsamhet. Annars, när jag reser, jagdore åka på safaris eller besöka vilda djur och la lokal flora. När jag är hemma, jagime titta på andra sporter hemma TV, jag följer regelbundet NFL eller athletics t.ex.. Jag älskar också att träna igenx idrotts, lära något nytt. Nyligen upptäckte jag yxkastning och çroade mig mycket.  

Intervju av Franck Crudo

*https://swing-feminin.com/astrid-vayson-de-pradenne-le-golf-cest-une-redemption-permanente/

https://www.emieperonnin.com/