I jakten på den perfekta svingen, kolliderar olika teorier regelbundet med vart 15/20:e år framväxten av en dominerande tankeström. Från studiet av den otroligt "enkla" och effektiva rörelsen av Ben Hogan, till den sammankopplade "one piece" av Jimmy Ballard, som passerar David Leadbetters nya A-swing, är jakten på gralen envis.

Från Kristel Mourgue d'Algue

©Pixabay

Tiger Woods dominans i slutet av 1990/början av 2000, och därmed flykten av inkomster som mer än fördubblades inom loppet av ett decennium på den amerikanska banan, ledde till försöket att replikera hans aggressiva rörelse, baserat på en nivå av fysisk förberedelse som aldrig tidigare uppnåtts. Den moderna svingen som vi förstår den idag föddes... men några år senare verkar skador uppstå oftare bland proffs men även i yngre åldrar. Är framtiden för en av de mest komplexa idrottsgester som finns inom delikatess?

Tiger Woods "moderna" sving – Foto: DR

Från en lång och smal gunga, baserad på en generös rotation av underkroppen, har den ideala gesten blivit kortare med åren, förankrad i marken för att tillåta maximal differentiering mellan under- och överkroppen. Pendelrörelsen har förvandlats till en mer explosiv rörelse; Målet är att lagra maximal kraft vid stigningen för att kunna släppa den vid stöt med hyperextension av vänster knä (och detta speciellt med långa klubbor).

The swing of Ben Hogan (1912-1997) – Foto: DR

Detta "power swing" och i synnerhet "rooting" på marken, orsakar mer spänningar i nedre delen av ryggen och i vänster knä vid "downswing". En förkortad gest motsvarar också kortare tid att gå tillbaka. Proffsen, av vilka de flesta har blivit riktiga atleter och som genererar en genomsnittlig klubbhastighet på 190 km/h med sina körningar, har varit tvungna att anpassa sitt fysiska arbete för att lyckas producera en sådan sving och stå emot de ansenliga doser av träning som följer med skarp och ökande konkurrens. Enligt den amerikanske ortopedkirurgen, Sandy Kunkel, är "intensiteten av den nuvarande svängningen på kroppen störande såtillvida att idrottare i tjugoårsåldern redan utsätter sig för trauma" (The Guardian, 18-01-2017).

Rory McIlroy har blivit gymbesökare – Foto: DR

Hittills verkade väldigt få skador vara relaterade till själva svingen. Endast den berömde amerikanske kommentatorn Johnny Miller, som uppfann sig själv som "skogshuggare" på sin ranch vintern 77, när han var på höjden av sin glans (han vann 10 turneringar från 74 till 75 och hade precis vunnit British Open på Royal Birkdale 1976), bröt sin karriär i hopp om att få de bästa muskelvolymerna i världen, som för närvarande inte är fria från en golfexpert... från fysiskt trauma. Före detta världsnummer 1, 28-årige nordirländaren Rory McIlroy, var tvungen att lägga ner sina spön i mer än tre månader förra året, på grund av allvarliga revbensskador under "alltför intensiva klubbprovspass" (BBC 14/08/2017). Japaneren Hideki Matsuyama, 25 år gammal och nuvarande 6:e spelare i världen, tvingades förverka för smärta i vänster handled, fredagen för Waste Management Phoenix Open i början av februari. 2017 års US Open-vinnare och ändå robusta 27-årige amerikanen Brooks Koepka lade på samma sätt bort sina spön i mitten av januari på grund av handledskomplikationer...

28-åriga amerikanska Michelle Wie – Foto: DR

När det gäller proetterna är de nästan lika drabbade av skador som männen. Därmed har den 28-åriga amerikanskan Michelle Wie "bli ett vandrande lik" enligt hennes engelska tränare David Leadbetter, som har följt henne sedan hon var 13, med smärtor i både handleder, nacke och ryggskivor. "Pink Panther", den 31-åriga amerikanska Paula Creamer (10 segrar på LPGA*1 inklusive 1 Major), har precis meddelat att hon återvänder till tävlingen i mitten av mars efter en handledsoperation i oktober förra året. När det gäller fransmännen, den unga och talangfulla 23-åriga golfaren Perrine Delacour, som är en av de fem tricolors som också spelar på LPGA, har hon skadats tre gånger på tre år...

Spanjoren Ana Belen Mozo, 5 topp 10 på LPGA – Foto: DR

Det är fortfarande svårt att utan förbehåll bekräfta att den moderna gungan utgör den unika orsaken till kroniska skador, som uppträder mer och mer tidigt i en professionell bana. Faktum är att så tidigt som 1994, när han visade ett långt och flexibelt sväng på Stanford University, genomgick Tiger Woods, mager från början av sina 19 år, redan en första knäoperation. Mer efterhand skulle behövas för att analysera effekten av denna svängning på livslängden för professionella karriärer.

Trots det har tävlingen med åren visat sig vara mer och mer tuff och lukrativ, och detta på de flesta banor. Professionella spelare, ivriga att nå höjderna, åstadkommer hårda träningspass på sig själva både på drivingrangen och i gymmet. För många handlar det i bästa fall om att stärka deras självförtroende, i värsta fall att lätta på nerverna i en extrem konkurrensutsatt miljö. Frestelsen är därför stor att ägna sig åt otillåtna substanser samtidigt som man fantiserar om framtida segrar. Men senorna följer inte samma radikala utveckling som dopade muskler, sedan uppkomsten av skador. Var inte naiv, som andra sporter påverkas golf av doping, men kanske i mindre utsträckning. Det börjar bli angeläget att ta upp ämnet i fullständig öppenhet och att genomföra effektivare antidopningstester (PGA Tour*2 tillkännagav från oktober 2017 genomförandet av blodprov och inte längre bara urintester) för att bevara en generation av unga talanger och bevara integriteten för denna sport.

Gary Player eller "Mister Fitness" på 82 – Foto: DR

Lång livslängd förblir otvetydigt en av attraktionerna i denna sport. En motiverad hantering av deras golf och fysiska träning samt deras kalender skulle befria proffsen från att falla i dopningens fallgrop och tillåta dem att nå sin "apogee" under Major-turneringar samtidigt som de åtnjuter en karriär som skulle sträcka sig över decennier.

Hur som helst, enligt Ryan Myers, tränaren för Zach Johnson och Billy Horschel "är den fysiska förberedelsen anpassad för golfare bara i sin linda" (Golf Digest, 24-08-2017). Det vore lämpligt att omfamna det ungt (Rory McIlroy ägnade sig bara åt det från 21 års ålder) men framför allt att vara väl omringad. Integrerad i livsstilen skulle en klok fysisk förberedelse tillåta uppströms en muskelförstärkning och därefter kombinera kraft och flexibilitet. Bättre förstådd och bättre assimilerad, skulle det betona muskelkoordination och inte svinghastighet. Det skulle samtidigt och för alltid ta bort spöket av ämnen som är skadliga för kroppen. Vi ses om 20 år!

KMA är en tidigare European Circuit-spelare, medredaktör för Rolex Guide till de "1000 bästa golfbanorna i världen" och delägare till Grand Saint Emilionnais Golf Club